Det har varit inbrott i min bil!

Eller typ inbrott i alla fall.

Såhär gick det till:

Jag var sen hem från jobbet och hade bråttom till pappas födelsedagsfirande.

Körde därför fram med bilen till ingången vid mitt hus, där man egentligen bara får stå och lasta i och ur.

Lät allt ligga kvar i bilen och sprang in, endast för att hämta ett födelsedagskort och springa ut igen och åka vidare.
Låste alltså inte bilen (dumt nog). När jag kommer ut igen typ 35 sekunder senare så ser jag en man som står vid passargerarsidan av min bil och gräver i min handväska inne i bilen!
Jag reagerar snabbt och skriker "EEEyyyy!!!!" så han reagerar.
Då tittar han upp, stänger snabbt bildörren och börjar gå iväg.
Jag skriker: "STANNA!" (vilket han konstigt nog gör) och går fram till honom.
Jag, (väldigt argt och högt): "Vad tog du för nåt?"
Tjuven, (ganska lågt men bestämt): "Inget!"
Jag ser arg ut och synar honom upp och ner. Han är tomhänt.
Jag: Fine!

Sätter mig sedan i bilen och kollar så att allt är kvar, vilket det är, tack och lov.
Kör mot pappa. Vid första rödlyset står tjuven och väntar på grön gubbe för fotgängare, och jag väntar på grönt ljus för bilar. Jag söker ögonkontakt med honom, men han vänder bort blicken. Tror han skäms.

När jag kommer fram till pappa märker jag vilket adrenalinpåslag jag har, och är förvånad över att jag kunde reagera så snabbt och bli så hård och arg. Läskigt. Det satt i ryggen på nåt sätt. Tycker faktiskt mest synd om tjuven. Tänk vad dåligt han lär ha det om han måste stjäla ur bilar, och vad förnedrande att dessutom bli påkommen och misslyckas.
Jag är inte alls arg på honom nu, men då blev jag det.
Han var runt 25 och såg rätt knarkig ut. Kanske uteliggare.
Lite imponerad över hur snabb han var är jag däremot.

Vad jag däremot blir sur över är att jag kanske måste ompröva min bild av mitt område.
Jag är ju slarvig med att låsa både ytterdörr och bil, är sällan rädd för att gå i mörker och så. Jag litar på människor och tror lite naivt att de allra, allra flesta vill väl. Nu kanske jag blir cynisk och värsta noggrann och lite rädd. Hemska tanke.
Men jag tror nog det är lugnt. För trots allt så hade jag ju en väldig tur.
I min bil fanns en dator, två mobiler, en plånbok, mp3-spelare och lite kontanter. Allt har jag ju kvar.
Jag blev rånad, men blev inte av med nåt, var med om ett inbrott utan att få något stulet.
Jag borde vara glad. Och det är jag.

Tjuven, om du läser det här: Du är förlåten, jag förstår att du inte menade mig illa.  (kristet det låter va?)