Kom hem igår från färjan.
Äntligen!, skrek jag av förtjusning när jag fick fast mark under fötterna.
Vilken lättnad.

Sista natten var helt förskräcklig.
Stormgungeligung som bara den. Konstant.
Jag trodde att min sista tid var kommen och var redo för livbåtarna.
Så mycket gungade det. Inte mycket sömn, men stark dödsångest, så kan denna tripp sammanfattas.

Ingenting har jag emot mitt jobb, mina kollegor eller föreläsningarna.
Allt det är kul och bra på alla sätt. Det är bara båtar jag känner ett starkt hat mot.

Aldrig, aldrig mer.