Kände nu ikväll någon slags söndagsångest/vardagsångest.
Konstigt med tanke på att helgen varit så kanon. Eller kanske just därför.

Ibland börjar man fundera på frågor som:
- Är det här livet och den här tillvaron, vad jag vill med mitt liv?
- Blev det här allt och ska man nöja sig?
- Vad vill jag med framtiden? Vad vill jag inte?
- Vad saknar jag?

Klyshigt värre......

Blev lite sur och nere eftersom jag inte kände mig helt tillfreds med svaren på frågorna, men har efter en stunds resonerande landat och kommit till någon slags slutsats:

Jag måste förlika mig med min livssituation för att kunna trivas i den.
Inte förlika sig med allt innehåll, men ramarna. Inte för alltid förstås, men för den närmste tiden.
Det finns vissa grundläggande förutsättningar som ser ut på ett visst sätt och som det inte syftar till att rucka på just nu.
Exempelvis arbete, boendeform, stad osv. Större saker. Just nu är det som det är.

Däremot kan jag arbeta med att förändra innehållet i ramarna. Exempelvis aktiviteter,prioriteringar, bortprioriteringar.

Hur jag senare vill förändra i det större, i ramarna, det måste fortsätta funderas på, det kan inte lösas genom en liten livskris en söndagkväll. Förstås. Men kanske att det kan hjälpa lite just nu att prioritera bort ett möte. Typ så.

För rent generellt så är jag ju rätt så nöjd med tillvaron. Men det är nog bra att fundera kritiskt ibland också.