rebellinor

Då tycker jag att man ska läsa och se vad Maria Ferm, språkrör för Grön Ungdom har skrivit och debatterat. 
Det ger verkligen en bra update från en cool och smart brud som verkligen format diskussionerna de senaste dagarna. Cred till henne!

 Maria Ferms blogg med massor av länkar till tv-inslag och artiklar.

Och jag håller med henne till fullo om det hon skriver idag
"vem försöker bränna ner ett hem för traumatiserade barn?"

Helt stört är det verkligen.

Känner jag till de underbara Malmöbor som dukade upp kaffe, pepparkakor, baklava och till och med en röd matta vid busshållplatsen där pendlarna från Vellingby kommer på morgonen.
"I Malmö är alla välkomna - till och med ensamkommande Vellingebor"
 
Manifestation när det är som bäst

Fick en kommentar angående mina skor.
- Vad har du för Östermalmtjejs-look nu då?

Ursäkta?
Det här är ju mammas gamla seglarskor från Gävle. Med benvärmare till i höstkylan.
Så oglammigt som det kan bli tänkte jag.
Men se där hade jag fel.
Tydligen är jag ju supertrendig.
Kul fäör omväxlings skull.

Helt blöt blir man när man är påväg hem från trevlig middag och buzz-spelande hos Katina med henne och Johanna. När man ser bättre utan glasögon än med, då vet man att det regnar mycket.

Kom hem igår från färjan.
Äntligen!, skrek jag av förtjusning när jag fick fast mark under fötterna.
Vilken lättnad.

Sista natten var helt förskräcklig.
Stormgungeligung som bara den. Konstant.
Jag trodde att min sista tid var kommen och var redo för livbåtarna.
Så mycket gungade det. Inte mycket sömn, men stark dödsångest, så kan denna tripp sammanfattas.

Ingenting har jag emot mitt jobb, mina kollegor eller föreläsningarna.
Allt det är kul och bra på alla sätt. Det är bara båtar jag känner ett starkt hat mot.

Aldrig, aldrig mer.

I natt trodde jag att jag skulle dö.
Det gungade och svängde och jag drömde väldigt sanningstrogna mardrömmar att vi sjönk.

Nu har vi varit i land i Helsingfors i några timmar och nu mår jag bättre.
Det gör jag när jag har fått shoppa.

Snart börjar dock gungandet igen.

Egentligen finns inget Internet, men jag har smugit in i ett UNGDOMSRUM för 12-17-åringar där det finns en dator med Internet för max 15 minuters användning.

Ja jag är beroende.

Hemma om mindre än ett dygn. (Om vi inte sjunker)

Kanske ber jag till Gud ikväll.

Är hemma hos mamma en sväng.
Vet att det vankas tzatsiki.
Höstmörkret gör att jag inte ens ser ut, men det gör inget när det här finns.

Det är när det är dags för fredagsmys som jag saknar min alldeles egna, fina lägenhet i Gävle.
Den hade sina brister, oftast renligheten, men när det gällde fredagsmys var den OPTIMAL.

Vi har en föreläsning om hörseln.
Två timmar och 97 powerpoint-slides med krångliga ben, vätskor, vibrationer, membran och annat svårt.
Jag tycker mig vara koncentrerad men inser efteråt att nej, det var jag inte.
Mina anteckningar har lyckats få till detta. Och det är först då jag inser det komiska i nivån.

"Vi har TVÅ öron"

Hoppas den frågan kommer på tentan...

Jag gillar inte barn så särskilt mycket alls.
Särskilt inte den hajpen som lätt blir kring dom.
Inte att dom ska ha så mycket uppmärksamhet hela tiden och att alla ska prata löjligt med dom.

Ibland uppkommer dock undantag.
Siri är ett sådant.
Hon är okej.
Inte perfekt på nåt sätt. Hon låter och skriker ibland så mycket att jag blir frustrerad.
Men oftast är hon glad, rätt rolig, väldigt snygg förstås, har roliga intressen och skinn på näsan.

Enligt uppgift har hon dock bara typ tre vänner, men min och hennes relation börjar utvecklas, så det är nog snart fyra. Igår jobbade vi på den genom att åka hiss, åka buss, promenera, klä på skor och vantar, leka med pussel, mata med Ramlösa och välling.

Jag är verkligen inget proffs, och det är nog tveksamt om jag lyckas misstas för mamman när vi är ute.
Men man känner sig faktiskt lite cool.

 

Ikväll tas min pumpenoskuld.

Pumpen är IOGT-NTO-rörelsens årliga frågesport.

Vi är ett gäng som samlats i en bunker på Norr Mälarstrand och lägger upp taktik just nu.

Jag försöker få ett hummelihum om vad för människor som bor här.
Tidigare skrev jag att de ska be 72 timmar i streck.
I köket sitter lappar med budskap att Jesus älskar mig.
Den här lappen satt uppe.
Är nog lite svårt för er att se vad som står, men huvudpoängen är att det är en artigt-arg-lapp som förklarar att en person inte kunde sova klockan 22.20 då en annan person sjöng. Lappen avslutas "Frid!".
Jag vet inte med er, men inte brukar man väl sova 22.20? Och om man då störs av lite sång... moget med detta.

Gott kvällsmys. Jag tror det här är vad som kallas vardagslyx.

Från Gävle till Stockholm med hela bilen full av kartonger.
Vi började i snö, for igenom någon slags blask och rastade med kaffe och lussebulle.
När vi kom fram var det senhöst.

Det är nåt alldeles särskilt att tidigt på morgonen åka iväg med is på rutorna, stjärtvärmen på högsta nivån, radion på
P3 och pappa vid ratten. Vi två längs vägarna. Filosoferande kring hur livet blev och ska bli.
Idyll kan det nog kallas. Eller kärlek om man vill vara så högtravande.