När Lindas hund Lejba är på jobbet och behöver en eftermiddagspromenad.
Vattenutsikten och Linda i sällskap skadar ju inte heller.
Men mest är det hunden som är kul förstås.


Observera snyggo-fingerspetsen som ger bilden det lilla extra.

köpte jag på Bokmässan ihop med en bok med samma titel.
Gammalt tema som aldrig rostar.
Riktig kärlek.
Systerskap.

... ser snarare ut så här.

Plugg och tråk.
Nödvändigt ont.
Försöker få in texten i boken i hvudet. Boktavligen.

Här satt jag i seminarium om boken "Snart går vi utan er".
Daniel Suhonen och Johanna Storbjörk var de andra som pratade.
Moa Elf Carlén ledde och ställde kluriga frågor.





Boksignering! Inte illa va?



Och visst känns det lite coolt att gå runt på bokmässan och på flera ställen se boken och sitt eget namn.
160 recensioner sa Daniel att den fått.
Tänk vad grymt bra.

I övrigt så testade jag också en massa olika lånings/återlämnings-apparater för Bibliotek, hängde i IOGT-NTO:s superviktiga monter "Skål för barnen" där man kunde skicka flaskpost till folkhälsoministern, och ade även ett snack med Sveriges Frimärksungdom.

När jag är tvungen att flytta härifrån så går lasset till Studenthemet Tempus vid T-bana Åkeshov nära Brommaplan. Det blir 19 kvadratmeter och gemensamt kök med andra.
Oj oj oj. Ska bli spännande att se om det går bra.
Jag är glad att jag hittat nåt mer permanent i alla fall.
Kontrakt skrivs på torsdag morgon. Nice.



Så här ser skissen över mitt rum ut.
Inte så tokigt ändå.

Varför är det så jobbigt och tar emot så att sätta sig och plugga, trots att man gjort omständigheterna så mysiga och trevliga?

Igår straffade jag min bok genom att låta den ligga utomhus i kyla i tre timmar.
Där fick den.

Nu är vi vänner igen. Åtminstone tillfälligt.
Beroende på vad som händer under eftermiddagen kanske den kommer micras.

Vid ingången möts man av detta.
Varför är oklart.
Ingen kan svara på det.



Skylten till mitt kontor.
Seriöst med namn och titel.
Fint ska det vara



På Generalsekreterarens rum finns en whiteboard med budskap som ska stärka:



Jag och ordförande har en seriös mailkonversation om pressfrågor.



Ämnesrubrik: Kan du skratta lite tystare?

Om man får sådana mail så vet man att man har ett bra jobb.

Ikväll kommer Petra, Emma och kanske Katina för en ostbrickakväll.
Jag laddar upp ordentligt.
Kör hela racet med rödvin och allt för att passa in i normen. (Alkoholfritt förstås.)

Min princip när det är ostbricka är annars, desto mer fötter det luktar, desto bättre!


Gottis gottis gottis.

Martin och jag umgicks i tisdags.
Skönt att umgås med honom, även fast jag flyttat till storstaden och han håller till i Uppsala.
Vi kom in i vår traditionella lunk sen vi var sambos.
Handlade billigt, gjorde eget potatismos, han gjorde mest i köket, jag satt och fixade och bad om ursäkt för att jag gjorde så lite. Sen åt han skitmycket, jag var tvungen att jobba och han satt och surade lite i soffan.
Därför ville jag be om ursäkt igen och prata ut om hur allt kändes när jag var klar.
Då gjorde vi det, och så var allt bra igen.
Vissa rutiner sitter i.




 Landskapsarkitekt to be, thanks to me.

Nu har studenter så dålig ekonomi att de snattar portionspulver-Oboy.
Illa.
Tur att skolans fik tar ansvar och gör vad som börs.

När jag väntade vid bussen påväg hem från jobbet idag hade någon satt upp det här meddelandet.

"Yesterday I tried singstar for the first time. Do something different"

Jag håller med. Våga testa nya, annorlunda grejer.

Idag har jag testat ett nytt pluggställe och en ny musikstil.

Vattenutsikt. Både på kontoret och hemma.
Och folk säger att Stockholm är en grå storstad.
Pyttsan.


Här sitter jag och producerar coola grejer.

Hittade jag vid T-centralen.
Vitt på vitt på vitt.
Som om någon druckit mjölk och sen kräkts, som Candy Darling skulle sagt.

Hela söndagen.
Allt jag gjort.
I sängen.
Vid bordet.
Uppochner.
Bakochfram.
Men hela tiden läsa läsa.

Skulle ju kunnat vara kul om det inte var engelsk kurslitteratur.
Men jag överlever.
Jag är duktig.
Jag gör allt i tid.
Jag har ett schema och en plan.

Varför envisas folk med att ge bort alkohol som present?
En fin flaska vin med en glansig förpackning till parmiddagen, eller kanske senaste Absolut, med ett coolt rockigt utseende till någon som fyller 18 eller 20?
Eller varför inte klassikern "jag har inte med mig nån present, men jag bjuder på en drink ikväll" på någons födelsedag.

Reflekterar ingen över att alkohol är en sjukt dålig present?

Man kan inte veta vilka som har ett riskbruk/beroende, men cirka var tioende person brukar man säga, vilket inte gör det omöjligt, utan snarare ganska sannolikt att man utsätter någon för tråkigheter genom att pracka på alkohol. Om någon blir JÄTTEGLAD ska man dra öronen åt sig extra mycket, det är inte ett bra tecken.

Ha lite fantasi för fan.
Och om ni inte klarar det, köp en biobiljett, vilket ju faktiskt inte är helt fel i höstmörkret, om än lite fantasilöst.

Om ni känner lite, nja, vaddå, nån flaska vin skadar väl inte, då kan ni läsa det här.
En artikel i SVD om Erik som bar hem mammans alkohol varje helg, redan från fritids-ålder.



Nej tack. Jag vill ha en vit jul.

För en gångs skull GILLAR, DIGGAR, TYCKER JAG OM reklamen nedanför mina inlägg.
Den som handlar om WWF:s arbete för orangutangerna.
Bli fadder du med.

Såg Sara Granérs utställning på Kulturhuset i söndags.
"Det är bara lite AIDS" heter den.
Gå och se den. Hon är så ball, satirisk och smart.
Fångar "det där".
Gratis dessutom. Iväg nu.

Kanske har ni redan sett hennes serier i tidningen nån gång?

Så många vänner har jag på Facebook.
Oj vad poppis/omtyckt/cool och älskad man är.
Eller så kanske det inte är helt sant....